Ätstörda tysta jag





Åhh guuuuud som jag skämms, skämms över mitt ätstörda beteénde, vill bara gråta så mycket jag skämms.
Varför klarar jag inte av det som många andra gör, att äta tillsammans med folk man tycker om.
Känna sig normal och slippa smyga med maten, smyga med att man äter, gömma alla spår, alltid tänka på allt som handlar om mat.
Skämms fruktansvärt mycket måste jag säga! JAG VILL VARA NORMAL :(
Sitter ensam och vågar knappt tugga i mån om att någon ska höra mig, vågar inte lägga ner besticken så det hörs, vågar inte ens röra mig i lägenheten.
Jag skämms skämms SKÄMMMMMS så jävla mycket!!
Är frukansvärt trött på att smyga men jag vet inte bättre, vet inte hur jag ska komma därifrån det är lixom inbyggt i huvudet.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0