Spring för livet


Nu har jag snart skrevit matdagbok i en vecka.
Känns kämpigt att se hur mycket jag äter men samtidigt är de behövligt, det är så lätt annars att trycka i sig en godispåse och sedan nästa dag låtsas som det aldrig hänt.
Nu är jag tvungen att visa för alla vad jag äter (denna vecka) och skämmas, för det är just vad jag gör.
Skämms som satan, kanske inte mest här utan för min vän som aldrig sett mig äta! Och då vågar jag inte berätta hur länge vi kännt varandra.
När vi lärde känna varandra var jag sjukt insjunken i anorexi, hade börjat övergå till att hetsäta men vart fortfarande sjukligt smal.
Jag åt och åt och åt men gick inte upp i vikt.
I början var det snarare tvärtom, gick ner..då fick jag panik och började trycka i mig ännu mer och vipps så hade bulimin tagit fart.
Har inte räknat kcal så vet inte alls hur mycket jag fått i mig per dag.
Orkar faktiskt inte bry mig heller, orkar inte bry mig om något alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0