Hansson

Vad gör man när man får samtal mitt i natten, ångest samtal från personer som stått en nära förut men inte lika nära längre.
Gråter och ber om att få ses för att alla andra vänt ryggen..
Den som borde vänt ryggen och gått för längesen är jag, men jag står kvar(?) halvft iallafall 
orkar snart inte mer, vill ge upp vår relation men det går inte...
det värsta är att jag stampar på mig själv varje gång vi ses, gör mig själv mindre, mår dåligt av att träffas ändå gör jag det för att jag inte vill vara elak, vill inte se någon annan lida.

Folk har börjat ty sig mer och mer till mig, folk som mår lite mindre bra som tar min energi som jag behöver mer än mest själv.
Hur ska jag kunna hjälpa människor när jag behöver hjälp själv?  Varje dag är en kamp för att må bra, ändå har jag under kommande tid gett mer av mig själv än vad jag kan och borde, låter säkert jättedumt, som om jag är en stor fet egoist men det skiter jag i, har stampat och trampats på så länge, nu vill jag ägna tid åt mig själv.

Då har vi nästa problem
Det är visst dags för mig att börja arbeta igen efter att ha varit hemma i drygt 2 månader.
Hur känner jag inför det?
SKIT ärlligt talat, kan inte sova när jag vet att jag ska upp, det sätts en otrolig press och kolla bara nu, har inte sovit mer än nån timme inatt, sömn är så otroligt viktigt så det finns inte.
Låg i panikångest igår i sängen, kunde knappt andas...
jag vill inte gå till jobbet, är inte redo för det. Väntar bara på att falla....... för det gör jag snart, riktigt hårt...
Är fruktansvärt rädd för att hetsätningen ska komma i raketfart, dövar gärna mina känslor med det...
Blev nästan en roman...