Hansson

Åtminstånde borde jag berätta hur jag känner, hur det är.. relationen mellan mig och mat kommer döda de andra relationerna annars.
Egentligen finns det inte "de andra" relationenerna det finns några få, men speliellt en som jag just nu dödar...
Vill inte leva såhär, vill inte känna såhär angående mat, men det är inte bara maten, ångesten som finns där, självhatet som bor innom mig. Jag har mycket att jobba på.

Hetsätningen inatt var jäkligt påfrästande, vill inte visa mig för någon idag, vill inte prata se eller ens tänka på någon, kan inte svara när det ringer kan ingenting :(
Mitt beteénde är sjukt, så jävla sjukt så det knappt är sant...

Tänk om det går så illa att jag sabbar relationen men den enda personen jag någonsin har kännt att jag verkligen vill vara med, den enda som får mig att känna att jag lever.
Personen som förstår mig till 100% och som verkligen finns där! Personen som jag fucking L!!
Jag borde ta tag i mitt liv men det är inte "bara" att göra sådär på en dag. Det tar tid, lång tid. Har levt med ångesten och ätstörningarna sedan 04 så det finns i mig, känns som det alltid har funnits i mig.

Jag har berättat att jag har svårt att äta tillsammans med människor jag inte är van att äta med (de enda jag äter med är familjen iprincip) men jag har inte berättat hur jäkla illa det egentligen är. Jag vill berätta, nån gång, men samtidigt så får det inte avslöjas att jag vill ner en del, är inte ens smal..
Det handlar inte bara om maten, utan om kontrollen, paranoian, tvångstankarna, mitt destruktiva beteénde. Att jag inte är värd att må bra, att jag ska plågas....